Beskrifning om Mälaren/Kap 05 - Wikisource

[ 105 ]
Städer som idka segelfart i Mälaren, äro: Stockholm, Sigtuna, Upsala, Enköping, Västerås, Köping, Arboga, Örebro, Strängnäs, Torshälla, Mariæfred och Söder-Telje.

Jag har förut nämnt om Segel-lederne til åtskillige af desse städer, och äfven något om deras handel [1]. Om våra så kallade Upstäder en gång kunde vänjas, at efter omständigheterne hufvudsakeligen arbeta på någon viss [ 106 ]handel eller hushållsdel, på sätt som sker i England och Holland, skulle rörelsen snart blifva förmånligare och handels umgänget dem emellan nyttigare. Men - - allestädes herskar en oredighet som förvärrar all ting.

Af de nyssnämde Små-städer kunna icke alle med lika beqvämlighet idka segelfart i Mälaren.

Upsala, 7 mil ifrån Stockholm, har ändteligen så godt gagn af den gamla Fyris-ån [2], som faller ut vid Flötsund i Ekolnsfjärden, at skutor och små fartyg kunna hjelpa sig upföre Ån ända til staden; men handeln är här ganska medelmåttig. Staden har sin mästa näring af Academiæ-Staten, och Kronans årliga tull-inkomst räknas något öfver 2100 Riksdaler.

Västerås, öfver 11 mil från Stockholm, har, i anseende til läget för öpna sjö-viken vid Svartåns utlopp [3], en beqväm seglation, som med god vind sker til Stockholm på ett halft dygn. Hamnen är likväl svår vid infallande [ 107 ]S. storm, ehuru man gjordt kostnad med pålverks och stenkistors nedsättande til fartygens betäckning. Alla härifrån gående effecter indelas årligen efter en viss lastnings-tour.

Arboga, omkring 15 mil från Stockholm, vore illa belåten, om Stor-ån [4] som flyter genom staden, icke hade sit utlopp en och en fjerde-dels mil härifrån vid Kongsör i Galt-fjärden. Vårtiden då vatnet är högt, kunna fartyg med 400 skeppunds last lägga til vid vågen och sjöbodarne midt i staden, der de vid sjöbryggan njuta en säker hamn; men vid motväder är inloppet besvärligt. Fartygen måste då land-warpas strömen upföre. Med Arboga-ån är Hjelmaren förenad genom Arboga-graf [5]. Slussverket tager sin början en fjerde-dels mil öster om staden, och sträcker sig från Hjelmaren til Arboga‐ [ 108 ]ån 1 och 12 mil. Sedan Örebro vid sidstnämde insjö härigenom fått öpen segelfart ända til Stockholm, har Arboga, som förut syslosattes med Örebro-järnets bortförande, förlorat en god del af sin förtjänst. Något Tackjärn föres härifrån til vissa orter i Södermanland. Stadens fartyg förtjäna äfven frakter, i anseende til varor och Passagerare som härifrån afgå. 9 stycken smärre Jakter från Stockholm dela likväl frakthandelen med denna Staden.

Köping, som äfven genomflytes af en Å, hvilken tre otton-dels mil derifrån utfaller i Galt-fjärden, har den olägenhet, at om sommaren då vatnet är grundt, kunna fartygen ej taga full last, utan måste en del af de tyngsta varor föras med pråmar och båtar utföre til lastningsplatsen hela fjerde-dels milen. Nog har staden fått privilegium och äfven fond för ett mudder-verk til åns uprensning, men hvarföre vinnes icke ändamålet? Med en behörig Mudder-inrättning [6] skulle förmodeligen all åstundad nytta ärhållas.

[ 109 ]Sigtuna, belägen vid Skarfven, emellan Upsala och Stockholm, är märkvärdig af sin ålderdom mera än af sin nu varande handel [7]. Invånarne äga likväl 8 Jakter. De borde med mera alfvar idka fiskerier, och åtminstone i detta hänseende likna sine förfäder.

Enköping, som ligger emellan fruktbara slätter, just intil en vik af Mälaren, idkar någon segelfart til Stockholm, sedan Invånarne på sine 1100 tunneland stadsjord, begynt at berömligen syslosätta sig med planteringar af Jordfrukter, hvilka til någon myckenhet kunna aflåtas. Staden var redan på 1200:de talet bekant för sin handel.

[ 110 ]Mariæfred har fått sit läge emellan Strängnäs och Söder-Telje, vid en vacker vik af Mälaren. Staden har börjat frakt-handel, med ett fartyg, och äger dessutom några Storbåtar. Sedan en betydelig Krono-bränneri-inrättning blifvit här anlagd, måste rörelsen och seglationen utvidgas. Nära til staden är Åkers Styckebruk och Råcksta Krutbruk.

Om Strängnäs handel och segelfart i Mälaren har jag förut nämnt. Om Torshälla och Söder-Telje skall nedanföre förmälas. Om Stockholm får jag ingen ting säga, ty jag skulle säga för mycket. Denna hufvudstad nyttjar sina 230 skepp och fartyg til helt annat än til seglation i Mälaren. Men hvad vinner icke Stockholm genom den lyckeliga belägenheten vid Mälarens utlopp i Östersjön?

Örebro bör likaledes räknas bland de Städer, som idka segelfart i Mälaren [8], sedan denna insjö med Hjelmaren blifvit förent, hvilket storverk [ 111 ]vid år 1699 fullbordades. Staden som ligger vid sidstnämde insjö, 4 mil från Slussverket der det börjas vid Hjelmaren, kan nu på sina egna 20 Jakter afföra 1600 skeppund stångjärn årligen, jämte flere landsproducter. Invånarne vinna således genom frakter och genom handel på Bergslagen med spanmål och andra förnödenheter.

Mera om dessa Små-städers handel och segelfart kan jag nu ej anföra. Åtskillige af dem hade fordom en vidlyftig seglationsfrihet, och hämtade då med egna fartyg mycket ur första handen, som nu annorstädes måste sökas. Vid Västerås, Arboga och Köping [9], nyttjades tilförne stora Skutor, som drogo ända til 900 skeppund, men äro til befordran af skyndsammare seglation afskaffade. I desse städer äro Jakterne nu lika indelte, numererade och til seglation på Stockholm privilegierade, hvarifrån de hemföra fiske-varor, Spanmål, salt, vin och allehanda kram-varor. [ 112 ]Arboga bygger sjelf sina fartyg på dess år 1741 anlagde hvarf.

Om de vid Mälaren belägne Småstäder äro för sina stadsmanna-näringar icke särdeles betydelige, så kunna de väl förtjäna at besökas i annat hänseende. Älskare af gamla märkvärdigheter och uråldriga qvarlefvor, kunna här vinna mycken förnöjelse. Man bör då först hedra Sigtuna, vår äldsta stad, som lärer haft sit forna läge der nu är Signilsberg, och ända til dess förstöring år 1188 kunde räkna mer än 10,000 invånare, som länge hade sin egen höfdinge [10], sina 4 borgmästare, och som ännu på riksdagen år 1526 intog nästa rummet til Stockholm [11]. Här får man se ruiner af Konunga-säten, af Kloster och Kapeller, samt flere bevis af hvad plundringar, pest och vådeldar kunna åstadkomma. Här planteras nu kål, der fordom de ansenligaste bygg[ 113 ]nader varit upförde — Upsala kan icke annat än ådraga sig en fornkännares upmärksamhet: ty det allmänt vördade afgudatemplet var här anlagt, hvaraf murarne ännu synas, och var detta en fyrkantig kors-byggnad af gråsten, med tvänne portar på hvar sida och mur rundt omkring. Slätten derintil hade namn af Fyriswall [12], och bland de ännu behållne Ättehögar bör märkas de tre Kongshögarne, omkring 350 alnar i omkretsen, men til 30 alnar i högden, och den flata Tingshögen, som ofvanpå kan räknas til 50 alnars längd. Det är Upsala som har den lyckan at förvara benen af St. Eric Stockholms Patron, af hvilka en smula fordom köptes med dyraste kostnad, at som en helgedom bäras på kroppen [13]. Det är 1 [ 114 ]mil från Upsala som en del af de ryktbare Mora-stenar finnas bevarade. — Enköping, bekant sedan hedendomen, och i början kallad Ena, saknar icke lämningar efter kyrkor och kloster. En half mil härifrån är den beryktade St. Sigfrids källa. Omkring staden synas ännu vedermälen af borgar, stenbyggnader och ättebackar, hvilket torde bevisa at landtbygden varit i äldre tider mera bebodd än vår tid behagar inbilla sig — Västerås, icke mindre urgammal än Enköping, har äfven rudera efter åtskillige kyrkor och kloster [14]. Slottet, ganska gammalt, var fordom et biskopssäte, och har varit så befäst, at det måste bestormas af den oförgätelige Engelbrecht, och blef äfven länge belägrat af Sveriges störste befriare Kon. Gustaf den I:ste. Antiquarier kunna i Domkyrkan få fägna sig af flere grafchor och epitaphier; men Architecter böra bese det ståteliga tornet, 164 alnar högt, til utseende som en Obelisk, utsirat med förgylte glober, och betäckt [ 115 ]med koppar [15]. — Köpings höga ålder är ostridig, och om dess forna välmåga kan dömas deraf, at staden haft 5 kyrkor utom kloster, och varit nästan en half mil lång. Af Köpings Hus eller Slott som bygdes af Birger Jarl, men förstördes med rätta af den tappre Engelbrecht, synas ännu tecken efter gråstensmurar, vallar och grafvar. Omkring staden hafva flere borgar och skansar varit anlagde — Arboga täflar i ålder med de äldste städer i landet, och qvarlefvor af kyrkor, kloster och kapell, af borgar och försvarsverk, vitna at staden tilförne haft både större folkmängd och förmögenhet. Et väl befästat slott [16] låg på en holme i Stor-ån, af hvilket rudera ännu finnas. Af Räfvallsborg nära staden, och af vidlyftiga skansverk väster ut, synas tydeliga lemningar — Örebro, fordom kallad Eyrasund, är respectabel af sin ålder, af sit kringflutna slott som uthärdat flere belägringar, men ännu mera af riksförsvararen Engelbrechts graf. — Torshälla [ 116 ]kan beses för sit sköna strömfall, hvarvid Qvarnar redan på 1200:talet voro anlagde. — Strängnäs, et gammalt offerställe, der menigheten höll Samting eller almänna möten. St. Eskil, Södermanlands förste Biskop, blef här stenad. Rudera efter kloster och kapell, åtskillige förnäma grafvar som finnas i Domkyrkan, och St. Eskils Offerkälla icke långt från staden, höra til denna ortens märkvärdigheter. — Mariæfred är icke särdeles gammal, och har sit namn af ett år 1490 der anlagt kloster; men slottet Gripsholm var redan i K. Albrechts tid kändt. Utseendet och inrättningen af detta slott, som upbygdes år 1537; de många rum, hvalf och källare här finnas; K. Eric den XIV:des ohyggeliga fängelse; de på borggården liggande Ryska metall-canoner [17]; den myckenhet af gamla portraiter, hvilka gifva [ 117 ]så mycken uplysning i historien om klädedrägter och coëffurer, förtjäna upmärksamhet. — Ändteligen bör äfven det gamla och fordom mera betydeliga Söder-Telje anmärkas, som hade ett slott, belägit vid Lina-sundet, som kallades Karlholm, hvaraf lämningar ännu synas.

Detta kan vara tilräckeligt at gifva något begrep angående betydelige Ålderdoms minnen, som äro de vid Mälaren belägne Små-Städer tilhörige. Alla dessa Städer hafva fordom varit mera folkrike, mera förmögne än de nu äro. Näringarne voro i äldre tider icke betungade, inrikes handelen idkades obehindrad; landt-tull var en ohörd sak. Många förbud och inskränkningar, tusende tvångsmedel i senare tider upfunne, hafva orsakat vanmagt, rådlöshet, fattigdom, uselhet och elände.

Antiquiteter finnas eljest til öfverflöd både på Mälarens öar och holmar och i de angränsande Socknar. Kumlar, Högar och Ättebakar, Stenbygnader, Skansar, Borgar, och Ringmurar, Vårdstenar och Runhällar, vitna om hvad för ett folk här lefvat.

  1. Se ofvanföre s. 78.
  2. Eller Sala-ån, som skiljer staden i 2:ne delar.
  3. Den har sit ursprung längst up i Norbergs Socken.
  4. Vattenleden ifrån Nora- och Lindes bergslager, utgör efter flere ärhållne tilökningar den så kallade Storån eller Arboga-ån. Kunde denna vattenled göras segel- bar, skulle det åstadkomma mycken fördel.
  5. Hielmarens högd emot Arboga-ån, är omkring 32, kan hända 37 alnar, jag vet ej vist.
  6. Til exempel, den som beskrifves K. Patr. Sällskapets Hush. Journal, Nov. detta år 1782. En simplare och förmånligare Mudder-inrättning kan svårligen ärhållas. — Eljest kunna Båt-leder i Åmynningar lättast upmuddras, då isen bittida om våren beströs med aska eller sand, efter den led som botnen bör uprensas. Snön och isen uptinar då först, på dessa beströdda ställen, och lämnar rum til vatnets afrinnande. Isen flyter i samma fåra, och äfven bårar bottnen alt mer och mer, och gör den djupare. Denna method brukas i Västerbotten.
  7. Ända til år 1188 var Sigtuna den förträffeligaste handelsstad i hela Norden.
  8. Samma lycka hade händt Eskilstuna, om den i K. Carl den Xdes tid påbegynte canalen från inloppet vid Torshälla blifvit fullbordad.
  9. Ingen af dessa kan hafva något särdeles handels territorium, ty de äro så nära hvarannan belägne. Vid år 1559 kunde hvardera allenast utreda 2:ne Skutor.
  10. Kallades af Munkarne Advocatus Sigtunensis.
  11. Invånarne voro i XI Seculo så välmående och tillika så christmilde, at då Adalvard den yngre der predikade, fick han i offer vid en enda mässa, 70 marker silfver, eller v. p. 500 Riksd. Sp.
  12. Jag hoppas ingen bortblandar detta med Wallhall, som var Hjeltarnes boning efter döden, hvaräst de efter önskan undfägnades med mjöd och med fläsk af en härlig Galt, hvilken slaktades hvar dag, men blef hvar morgon åter ny och lefvande.
  13. Desse ben förvaras i ett Silfverskrin uti Domkyrkans chor. I samma skrin gömmas äfven flere helgons reliquier, såsom af St. Eskil, och af de 11000 Jungfrur.
  14. Ett hade namn af Helge Ands hus. Det var ett herberge för kommande och farande Ordensbröder.
  15. Upbygdes år 1693 efter Gr. Nic. Tessins ritning.
  16. Man tror at det haft namn af Åkersborg.
  17. Desse tropheer, af år 1581, äro af besynnerlig längd. Den ena 8 alnar och 23 tum; den andra 7 alnar, 19 tum. Caliberen af 7 38:dels tum. De hafva, i anseende til sina sirater, fått namn af Galten och Suggan. Tvänne mindre metall-canoner finnas dessutom, med årtalet 1629, tagne i Tyska kriget.